ATT GÅ VILSE I SKOGEN

Dagen började med finfrukost i Ljusdal. Magnus kokade ägg och jag kokade havregrynsgröt. Jag tänkte "idag blir en riktigt fin dag", sen åkte jag hem för att promenera med grannens hund. För en gångs skull regnade det inte och vi gick i ett raskt tempo och hade det riktigt trevligt, Ziddy och jag. När vi började närma oss Klacken tänkte jag vända för att gå tillbaka men så såg jag ett traktorspår som ledde in i skogen. "Dit går vi!" sa jag till Ziddy och han är liksom en jakthund så han vickade glatt på svansen och satte fart rakt in i skogen. Vi sprang näst intill i det där traktorspåret, över rötter och rakt genom stora vattenpölar. Det började regna och plötsligt tog spåret slut. Jag kom på den kloka tanken att istället för att gå tillbaka och gå runt igen så kunde vi ju enkelt bara gena rakt genom skogen så skulle vi ju säkert komma fram alldeles vid huset. Det va inte en klok tanke. Det vara bara buskar och små träd som stod tätt tätt och mellan dom där små träden va det myrmark och stenar. Jag ramlade i femton olika hål som va strategiskt utplacerade av någon jävlig trollgubbe och hela jag täcktes av barr och löv. Ziddy hade jättekul, sprang runt och ville nog inte alls att vi skulle hitta ut. Upp till midjan va jag genomblöt och jag såg knappt något eftersom att jag inte har några vindrutetorkare på glasögonen. Jag ville verkligen hitta ut och jag hörde vart vägen va men kom ändå aldrig fram. Efter att ha krupit under granar, fått kvistar i ansiktet och sett en jättestor myrstack så kom vi tillslut fram till en fårhage. Tack vare denna fårhage hittade vi vägen och gick hem till huset. Tack kära du som uppfann fårhagar, annars hade jag kanske suttit och frusit på en sten just nu.